110
viskade hon till honom genom dörrspringan, och ni är räddad.
Därpå kastade hon en morgonrock över sina axlar och gick att öppna för sin väninna, som kastade sig i hennes armar.
— Det har väl inte hänt ers majestät någonting? frågade hon.
— Nej, ingenting, svarade Margareta och drog morgonrocken omkring sig för att dölja blodfläckarna på nattdräkten.
— Det var då för väl. Men eftersom hertigen nu i alla fall gett mig ett dussin gardesknektar, som eskort tillbaka till vårt palats och jag inte behöver så många, lämnar jag kvar sex åt ers majestät. Sex av hertigen av Guises soldater betyda i denna natt mer än ett helt regemente av kungens livgarde.
Margareta vågade ej avböja anbudet. Hon placerade de sex soldaterna i korridoren, omfammnade och tackade hertiginnan av Nevers, som med de sex andra soldaterna återvände till hertigens av Guise palats, där hon bodde under sin mans frånvaro.
IX.
MÖRDARNA.
Coconnas hade icke flytt, han hade endast retirerat. Värdshusvärden hade icke flytt, han hade formligen rusat bort. Den ene hade försvunnit som en tiger, den andre som en varg.
Följden var att värdshusvärden redan befann sig vid Saint-Germain-l'Auxerrois, när Coconnas ännu icke hunnit utanför Louvren.
Då värdshusvärden såg sig ensam med sin bössa
