— Akta er, tappre katolik, akta er, ropade hon.
Coconnas reste sig, men icke nog hastigt för att undvika den andre brorsonens dolk, som trängde genom hans kappa och rispade honom i axeln.
Damen utstötte ett genomträngande skrik.
Coconnas lugnade henne med en åtbörd och rusade mot den andre brorsonen, som vek tillbaka, men vid andra anfallet halkade i en blodpöl. Coconnas kastade sig över honom med en tigers snabbhet och genomborrade hans bröst med sin värja.
— Bra, bra, tappre kavaljer! ropade damen. Jag skall skicka er undsättning.
― Ah, det är ingenting att besvära er för, madame, sade Coconnas. Men se på det här till slut, om det intresserar er, så skall ni få se hur greve Annibal de Coconnas hanterar hugenotterna.
I detta ögonblick rusade den gamle Mercandons son fram och avlossade ett pistolskott mot Coconnas, som föll ned på ett knä. Damen gav till ett skrik, men Coconnas reste sig igen. Han hade endast fallit på knä för att undgå kulan, som susade förbi och slog i väggen ett par fot från den vackra åskådarinnan.
Nästan i samma ögonblick hördes från ett fönster i Mercandons hus ett skri av raseri och en gammal kvinna kastade ned en blomkruka, som träffade Coconnas över knäet.
— Den ena kastar blommor och den andra blomkrukor, sade Coconnas. Om det här fortsätter, kommer man att offra hela husgerådet.
— Tack mor! ropade den unge mannen.
― Gå på, hustru, gå på, ropade gamle Mercandon, men akta oss.
— Vänta herr de Coconnas, sade den unga kvinnan i hertigens palats, jag skall låta skjuta från fönstren.
