148
het av sin religion… Den kände man ju, när man gifte oss.
— Ja, men efter ert äktenskap, min syster, sade Henrik och mot hans vilja lyste hans ansikte upp av ett glädjeskimmer, vad har han gjort efter ert äktenskap?
— Det bör du väl veta bättre än någon, då han nästan alltid tillbragt sina dagar i ditt sällskap med jakt, bollspel eller dylikt.
— Dagarna, ja, men nätterna?
Margareta teg och slog i sin tur ned ögonen.
— Men nätterna, upprepade hertigen, nätterna?
— Vad menar du, frågade Margareta, som kände att det var nödvändigt att säga någonting.
— Han har tillbragt dem hos madame de Sauve.
— Hur vet du det? utropade Margareta.
— Jag vet det, emedan jag har intresse av att veta det, svarade den unge hertigen.
Margareta började begripa vad det var Katarina hade viskat till Karl IX, men hon låtsade fortfarande, som om hon ingenting förstod.
— Varför berättar du mig det, frågade Margareta med en sorgsen min, som var ovanligt bra spelad. Är det för att påminna mig om att ingen här håller av mig eller håller med mig, icke ens de, som naturen givit mig till beskyddare eller den, som himlen givit mig till make?
— Du är orättvis, sdae hertigen av Alencon livligt och drog sin fåtölj ännu närmare sin syster, jag håller av dig och beskyddar dig.
— Min bror, sade Margareta och betraktade honom med fast blick, du har någonting att säga mig från änkedrottningen.
— Jag! Nej, du misstar dig, min syster, det försäkrar jag dig. Vem har kommit dig att tro det?
— Det som bringat mig på den tanken är att du
