176
och mitt liv, så skulle jag hellre än att grunda min framtid på de rättigheter, som vårt påtvingade äktenskap giver mig, begrava mig som jägare i något slott eller som botgörare i något kloster.
Denna lugna resignation gjorde Margareta förskräckt. Hon tänkte att denna upplösning av äktenskapet kanske var överenskommen mellan Karl IX, Katarina och konungen åv Navarra.
— Ers majestät, sade Margareta med något slags skämtsamt hån, tycks mig inte ha stort förtroende för den stjärna, som strålar över varje konungs hjässa?
— Åh, jag har nog sökt min just nu, sade Henrik, men jag kan inte finna den, dold som den är av den åskmoln, som dra sig tillsammans över mitt huvud.
— Och om en kvinnas andedräkt blåser bort dessa åskmoln och kommer stjärnan att stråla klarare än någonsin?
— Det är nästan omöjligt, sade Henrik.
— Ni förnekar denna kvinnas existens?
— Nej, men hennes förmåga.
— Ni menar hennes vilja.
— Nej. Jag har sagt hennes förmåga och jag upprepar ordet. Kvinnan förmår ingenting verkligt annat än när kärleken och det egna intresset förenas i lika hög grad. Om en av dessa känslor ensam behärskar henne, är hon sårbar, liksom Achilles. Och, om jag inte misstar mig, så kan jag inte räkna på denna kvinnas kärlek.
Margareta teg.
— Då det sista klockslaget ljöd från Saint-Germain l'Auxerrois, fortsatte konungen, borde ni ha tänkt på att återerövra er frihet, som man hade satt i pant för att tillintetgöra anhängarna av mitt parti. Jag för min del borde ha tänkt på att rädda livet. Det var det viktigaste för ögonblicket… Vi kommer att förlora Navarra, det förstår jag mycket
