Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/199

Den här sidan har korrekturlästs
193

Navarra annat än av sårad egenkärlek? Jag älskar konungen av Navarra blott så mycket som behövs för att tjäna ers majestät.

— Katarina betraktade henne ett ögonblick med fundersam min.

— Det som du nu säger mig, kan vara sant, mumlade hon.

— Ers majestät läser i mitt hjärta.

— Och detta hjärta är mig tillgivet?

— Befall, ers majestät, och döm sedan själv.

— Nåväl då, eftersom du uppoffrar dig i min tjänst, Charlotte. Det är nödvändigt för att tjäna mig att du är mycket förtjust i konungen av Navarra och framför allt mycket svartsjuk, svartsjuk som en italienska.

— På vilket sätt är då en italienska svartsjuk, ers majestät.

— Det kommer jag att säga dig sedan, svarade Katarina och efter att ha nickat några gånger avlägsnade hon sig tyst och sakta som hon hade kommit.

Charlotte, som var förskräckt av blicken ur dessa ögon, vars pupiller voro vidgade som på en katt eller en panter utan att de dock förlorade något av sitt djup, lät henne gå utan att säga ett ord, utan att draga en suck eller ens våga draga andan förrän hon hörde dörren slå igen efter henne, och Dariole kom och sade henne att den förfärliga uppenbarelsen hade försvunnit.

— Dariole, sade hon då, drag fram en fåtölj till min säng och sitt där i natt. Jag ber dig därom, ty jag skulle inte våga vara ensam.

Dariole lydde, men trots kammarjungfruns närvaro och ljuset från lampan, som hon lät brinna för att hon skulle vara lugnare, insomnade inte madame de Sauve förrän i dagningen, ty hon hörde

13. Drottning Margot.