Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/214

Den här sidan har korrekturlästs

208

vilja att det hände honom någon olycka. Då skulle hugenotterna jubla, ty de ha agg till honom sedan hans framgångar under Bartolomeinatten.

Och hertiginnan av Nevers steg till häst och begav sig till Louvren, vilket var den allmänna mötesplatsen.




XVI.
EN FIENDES LIK LUKTAR ALLTID GOTT.

Klockan var två på eftermiddagen då ett långt tåg av ryttare, glänsande av guld och ädelstenar och klädda i eleganta dräkter syntes på Saint-Denis, vek om hörnet vid »de oskyldigas kyrkogård» och slingrade sig fram i solen mellan de bägge mörka husraderna likt en ofantlig orm med glittrande ringar.

Ingen teater, hur rik den än vore, skulle kunna åstadkomma något som tillnärmelsevis liknade detta skådespel. De rika och lysande sidendräkterna, vilket mod gått i arv från Frans I, hade ännu inte utbytts mot de snäva och dystra dräkter, som buros under Henrik III, varför klädedräkten under Karl IX:s regering, mindre rik, men kanske ännu elegantare än under hans föregångares tid, lyste i hela sin fullkomliga harmoni.

Pager, stallknektar, adelsmän av lägre rang, hundar och hästar gingo på sidorna och efter tåget och gjorde den kungliga kortegen till en verklig armé. Bakom denna armé kom folket, eller, rättare sagt, folket var överallt.

Samma morgon hade Karl IX i närvaro av Katarina och hertigen av Guise som en helt naturlig sak omnämnt för konungen av Navarra, att man ämnade besöka galgen i Montfaucon eller snarare