Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/248

Den här sidan har korrekturlästs

242

— Ja, med en kula, som gick två tum över hur huvudet på mig.

— Är det möjligt?

— Det är säkert.

— Om ni säger, att det är säkert, monsieur La Mole, sade värdshusvärden och böjde sig med det oskyldigaste utseende ned efter sin kastrull, så tillkommer det inte mig att motsäga er.

— Nåja, sade La Mole, jag för min del gör inte anspråk på någonting…

— Är det möjligt, nådig herre…

— Om inte på middag för mig och mina vänner varje gång jag kommer till ditt kvarter.

— Jag står till er tjänst, herr greve; utropade värdshusvärden förtjust.

— Ni går således med på det?

— Av hela mitt hjärta. Och ni, monsieur de Coconnas, fortsatte han, skriver ni under på den affären?

— Ja, men jag gör liksom min vän ett litet förbehåll.

— Vilket då?

— Att ni lämnar monsieur La Mole de femtio écus, som jag är skyldig honom, och vilka jag anförtrodde er.

— Mig, monsieur? När då?

— En kvart innan ni sålde min häst och min kappsäck.

Värden gjorde ett tecken att han förstod.

— Åh, jag förstår, sade han.

Därpå gick han fram till ett skåp, ur vilket han plockade upp, en och en i taget, femtio écus, som han lämnade till La Mole.

— Det är bra, sade denne. Servera oss nu pannkaka. De femtio écus är för Grégoires räkning.

— Åh, utropade värdshusvärden, ni har ett verk-