ligen furstligt sinnelag, och ni kan räkna på mig i liv och död.
— Skynda på i så fall och gör i ordning den där pannkakan, som vi beställde, sade Coconnas, och spara inte på smör och skinka.
Sedan såg han på klockan och sade:
— Du har, min själ, rätt, La Mole. Vi ha ännu tre timmar att vänta och dem kan vi lika gärna tillbringa här som någon annanstans. För resten, om jag inte misstar mig, så äro vi här nästan halvvägs till Saint-Michelbron.
De bägge unga männen satte sig därpå till bords på samma plats, där de suttit den minnesvärda aftonen den 24 augusti 1572, då Coconnas hade föreslagit La Mole, att de skulle dra lott om den första flicka de kunde få tag i.
Vi måste till deras heder erkänna, att denna kväll hade ingendera en tanke på att göra sin kamrat ett dylikt förslag.
XIX.
HOS MÄSTER RENE.
Vid den tid, då dessa händelser tilldrogo sig, funnos i Paris endast fem broar, vilka förbundo den ena delen av staden med den andra. Ett par voro av trä, ett par av sten, och alla fem förde till La Cité. Dessa fem broar voro: Pont-au-Meunier, Pont-au-Change, Pont-Notre-Dame, Petit-Pont och Pont-Saint-Michel. På andra ställen, där en förbindelse var nödvändig, funnos färjor, som mer eller mindre väl ersatte broarna.
Dessa fem broar voro kantade av, hus liksom
