246
av alla de parfymer, salvor och kosmetiska medel, som den skicklige kemisten saluförde. Två lärlingar voro honom behjälpliga i affären. Dessa bodde dock inte i huset utan vid Rue Calandre. På kvällen avlägsnade de sig ett ögonblick innan affären stängdes, och på morgonen promenerade de fram och tillbaka framför dörren, tills den öppnades.
I denna ganska rymliga butik fanns två dörrar, vardera ledande till en trappa. En av dessa var en sidotrappa, som gick inne i själva väggen, den andra var en yttertrappa, som var synlig från den kaj, som man nu kallar Augustinerkajen, och från flodstranden, numera Orfévreskajen.
Bägge trapporna ledde till rummet i andra våningen.
Detta rum var lika stort som rummet i bottenvåningen och delades av en gobelin i två avdelningar. Längst bort i den första avdelningen fanns en dörr, som ledde till yttertrappan. På sidoväggen till den andra förde en dörr till den hemliga trappan. Denna dörr var emellertid ej synlig, ty den doldes av ett högt, skulpterat skåp, som var fastnitat vid dörren med järnkrampor och som sköts åt sidan, då dörren öppnades. Förutom René var Katarina den enda, som kände hemligheten med denna dörr. Det var av denna hon begagnade sig, då hon kom och gick, och med ögat eller örat mot små hål i detta skåp såg eller hörde hon vad som tilldrog sig i rummet.
I den andra avdelningen fanms dessutom två andra dörrar, fullt synliga. Den ena förde till ett litet rum, med takfönster, möblerat endast med en stor smältugn, retorter, destilleringskolvar och smältdeglar, det var alkemistens laboratorium. Den andra dörren ledde till ett litet kyffe, som var det egendomligaste i hela lägenheten. Det var fullständigt mörkt och hade varken tapeter eller möbler, endast
