20
förbindelse med infantinnan av Portugal, hade kallat till sig sin bror, hertigen av Angouleme, visat honom två värjor och sagt till honom: »Döda Henrik av Guise i kväll med den här, annars kommer jag att döda honom i morgon med den andra.» Var är det brevet?
— Här är det, sade hertigen av Guise, och tog fram det innanför sin livrock.
Margareta nästan ryckte det ifrån honom, vecklade ivrigt upp det och förvissade sig om att det verkligen var det brev, som hon begärde, uppgav ett rop av glädje och förde det mot ljuset. Lågan fattade genast papperet, som förtärdes på ett ögonblick. Som om till och med askan kunnat förråda något, trampade Margareta denna under fötterna.
Hertigen av Guise följde med ögonen hennes feberaktiga rörelser.
— Nåväl, Margareta, sade han då hon blivit färdig, är ni nöjd nu?
— Ja, ty nu då ni gift er med prinsessan av Porsian, kommer min bror att förlåta mig er kärlek. Däremot skulle han aldrig ha förlåtit mig, att jag yppat en hemlighet, som jag i min svaghet för er ej förmådde dölja.
— Det är sant, sade hertigen av Guise, på den tiden älskade ni mig.
— Jag älskar er ännu, Henrik, lika mycket och mer än någonsin.
— Ni?…
— Ja, ty i dag har jag mer än någonsin behov av en trofast och tillgiven vän. Jag är en drottning utan tron och en hustru utan make.
Den unge hertigen skakade sorgset på huvudet
— Men när jag säger er, när jag upprepar för er, Henrik, att min make ej blott icke älskar mig utan att han hatar mig, att han föraktar mig… och förresten det förefaller mig, som om er närvaro i
