René tände ett ljus, vars än fina och genomträngande, än stickande och rökiga doft lät förstå att det var sammansatt av flera olika ämnen, och lyste Katarina medan han ledsagade henne in i offerrummet.
— Hur skall vi nu gå till väga?
— Vi skall rådfråga levern på den ena och hjärnan på den andra. Om båda experimenten ge samma resultat måste man ju sätta tilltro till dem, i synnerhet om de stå i överensstämmelse med dem som förut erhållits.
— Vilket skall vi börja med?
— Med levern.
— Skall ske, sade René och band det ena hönset vid altaret med vingarna fästa vid två ringar, så att djuret inte kunde röra sig.
Katarina tog en stålkniv och skar upp dess bröst med ett enda snitt. Djuret upphävde tre skri och dog efter att ha flaxat med vingarna en lång stund.
— Alltjämt tre skri, mumlade Katarina, tre dödstecken.
Därpå öppnade hon kroppen.
— Levern ligger åt vänster, fortfor hon, alltjämt åt vänster. Tredubbel död efterföljd av dynastiombyte. Vet du, René, det är förfärligt!
— Det återstår att se, ers majestät, om tecknen på det första offret stämma överens med det andra.
Därmed lösgjorde han den döda hönan och kastade den i ett hörn. Sedan gick han bort mot den andra hönan, som flydde undan, och då den slutligen jagades in i ett hörn flög den upp över huvudet på René och släckte i flykten det magiska ljuset, som Katarina höll i handen.
— Ser ni där, René, sade änkedrottningen. På det sättet skall vår släkt utslockna. Dödens fläkt kommer att släcka den och utplåna den från jordens
