260
yta. Men ändå… tre söner, tre söner!… mumlade hon sorgset.
René tog det släckta ljuset och gick att tända det i rummet bredvid. Då han kom tillbaka, såg han att hönan hade stoppat ned huvudet i avloppstratten.
— Den här gången, sade Katarina, skall jag åtminstone förebygga skrien. Jag skall skära av huvudet i ett snitt.
Då hönan blivit fastgjord skar hon också av huvudet med ett enda snitt. Men under dödsryckningarna öppnades näbben tre gånger för att sedan inte öppnas mera.
— Ser du! utbrast Katarina förskräckt. Tre, ständigt tre. De skola dö alla tre. Alla dessa själar ropa och räkna till tre, innan de gå bort. Låt oss nu se på hjärnans tecken.
Därpå öppnade hon försiktigt kraniet och sökte bilden av någon bokstav bland de blodiga vindlingarna.
— Återigen! utropade hon och slog ihop händerna, återigen! Och den här gången är järtecknet tydligare än någonsin. Kom hit och se.
René gick fram.
— Vad är det här för en bokstav? frågade honom Katarina och pekade på ett tecken.
— Ett H, svarade René.
— Hur många gånger förekommer det?
René räknade.
— Fyra, svarade han.
— Nå… vad betyder det? Det är naturligtvis Henrik IV. Åh, stönade hon och kastade ifrån sig kniven, jag är förbannad i mina efterkommande!
Det var en hemsk syn att se denna kvinna stå där blek som ett lik i det dystra ljusskenet och vrida sina blodiga händer.
— Han kommer att bli Frankrikes konung, suckade hon förtvivlad, han kommer att regera.
