270
— Men ni har ju sagt mig, Henrik, att drottningen av Navarra i gengäld för att jag visat mig tillgiven henne har visat sig ädelmodig mot mig. Om detta är sant, om detta ädelmod, som jag är så tacksam för, är verkligt, då är hon inte annat än ett yttre föreningsband, som lätt kan brista. Ni kan därför inte förlita er på det stödet, ty ni har inte lyckats föra någon bakom ljuset med er låtsade förtrolighet med er gemål.
— Jag förlitar mig i alla fall därpå. Det har i tre månader varit den huvudkudde, mot vilken jag kunnat sova lugnt i tre månader.
— Men då, Henrik, utropade madame de Sauve, då har ni bedragit mig, då är drottning Margareta också i verkligheten er maka.
Henrik log.
— Åh, Henrik, utbrast madame de Sauve, dessa småleenden gör mig förtvivlad och kan få mig att riva ögonen ur er, så kung ni är.
— Således lyckas jag i alla fall lura någon med den där låtsade förtroligheten, sade Henrik, eftersom det finns ögonblick då ni vill riva ögonen ur mig, så kung jag är, därför att ni tror att förtroligheten är verklig.
— Henrik, Henrik, sade madame de Sauve, jag tror inte ens Gud har reda på vad ni tänker.
— Jag tänker, min älskling, att först var det Katarina som sade åt er att älska mig och sedan var det ert eget hjärta, och att när dessa två röster tala till er så lyssnar ni bara till ert hjärtas. Jag älskar er också av hela mitt hjärta, och det är just därför jag inte vill anförtro er mina hemligheter, om jag har några, av fruktan att kompromettera er, naturligvis… för änkedrottningens vänskap är ej att lita på… den är detsamma som… en svärmors.
Det var inte så Charlotte ville ha det. Det före-
