Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/286

Den här sidan har korrekturlästs

280

partiet och var dess högste chef, medan herr de Condé var den andre.

— Nå, vidare? sade Henrik.

— Min vän hoppades att ers majestät skulle använda sitt inflytande hos herr de Condé och förmå honom att inte vara fientlig mot honom.

— Ni måste förklara det där för mig, René, sade Henrik, om ni vill att jag skall förstå det.

— Ers majestät kommer genast att förstå det, bara jag säger ett enda ord: min vän känner till alla detaljer angående förgiftningsförsöket mot herr de Condé.

— Har man försökt förgifta prinsen av Condé? frågade Henrik med förträffligt låtsad förvåning. När hände det?

René såg på honom med fast blick och svarade endast.

— För åtta dagar sedan, ers majestät.

— Har han någon fiende? frågade Henrik.

— Ja, svarade René, en fiende som ers majestät känner och som känner ers majestät.

— Jag tror verkligen att jag hört talas om det, men jag minns inte detaljerna, som er vän berättat om, inte sant?

— Jo, man erbjöd prinsen av Condé en parfymdyna, men lyckligtvis var hans läkare just då hos honom. Han tog emot den för att pröva hurudan den var. Två dagar därefter uppstod en kräftartad svulst i ansiktet och. ett öppet sår spred sig där omkring. Det var priset för hans uppoffring eller följden av hans oförsiktighet.

— Ledsamt nog, sade Henrik, är jag nu till hälften katolik och har därför förlorat allt inflytande över prinsen av Condé. Er vän gör därför orätt i att vända sig till mig.

— Det var inte endast hos prinsen av Condé som ers majestät kunde gagna min vän med sitt in-