282
— Hur skulle jag kunna känna till vad de tänka och känna? Såvitt jag vet har inte Gud givit mig förmågan att kunna läsa i andras hjärtan.
— Ers majestät behöver bara gå till sig själv, sade florentinaren lugnt. Finns det inte i ers majestäts liv någon händelse som är tillräckligt sorglig för att kunna tjänstgöra som prövosten för graden av mildhet och försonlighet?
Dessa ord uttalades med ett eftertryck som kom till och med Charlotte att rysa. Det var en så direkt och så ömtålig anspelning, att hon vände sig om för att dölja hur hon rodnade och för att ej möta Henriks blick.
Henrik gjorde en kraftanstängning för att bibehålla självbehärskningen. Det hotfulla rynkorna i hans panna, som uppstått under florentinarens ord, utslätades åter, och han svarade.
— I mitt liv… en sorglig händelse::: nej, från min ungdom kan jag endast erinra mig dårskap och lättsinne samt de mer eller mindre hårda prövningar som Gud pålägger oss.
René lade i sin tur band på sig.
— Men säg då, ers majestät, sade han, om ni vore bror till prinsen av Porcian eller son till prinsen av Condé och man hade förgiftat er bror eller mördat er far…
Charlotte gav upp ett lätt utrop och förde ånyo sminket mot sina läppar. René såg hennes rörelse men denna gång hejdade han henne varken genom ord eller åtbörder utan utropade endast.
— I himlens namn, ers majestät, vad skulle ni göra, om ni vore i deras kläder?
Henrik samlade sig, torkade med darrande hand kallsvetten ur pannan, reste sig upp i hela sin längd och svarade.
— Om jag vore i deras ställe och om jag vore säker på att bli konung, det vill säga på att bli
