— Men det är ju inte någon häst för en karl.
— Den är också avsedd för en vacker dam.
— Akta er, Henrik, ni blir indiskret, ty vi komma att få se den där vackra damen på jakten i dag, och om jag också inte vet vilkens kavaljer ni är kommer jag då att få veta vilkens stallmästare ni blivit.
— Nej, det kommer ni inte att få reda på, sade Henrik med sin låtsade godmodighet och steg i sadeln, för den vackra damen är indisponerad i dag och kommer inte med.
— Jaså, sade hertigen av Alencon skrattande, stackars madame de Sauve.
— Frans! Det är ni som är indiskret!
— Hur är det med den vackra Charlotte? fråde hertigen av Alencon.
— Det vet jag inte så noga, svarade Henrik och lät hästen galoppera i en cirkel, det lär visst vara en svår huvudvärk, efter vad Dariole sade mig, ett slags förlamning i hela kroppen, en allmän svaghet med ett ord.
— Kommer det att hindra er från att följa med oss? frågade hertigen.
— Varför det? sade Henrik. Ni vet ju att jag är alldeles tokig i jakt och att ingenting skulle kunna förmå mig att försumma en enda.
— Den här kommer ni i alla fall att försumma, Henrik, sade hertigen efter att ha talat med någon inne i rummet, som Henrik ej kunde se, ty hans majestät låter just hälsa mig att jakten inte kommer att bli av.
— Vad nu? utbrast Henrik och såg ytterst missåten ut, varför det?
— Herr de Nevers har fått ytterst viktiga brev, tycks det. Det kommer att bli en rådplägning mellan konungen, änkedrottningen och min bror hertigen av Anjou.
