286
— Aha, utbrast Henrik för sig själv, det måtte ha kommit nyheter från Polen!
Därpå tillade han högt.
— I så fall tjänar det inte längre någonting till att jag riskerar liv och lem här på isgatan. Farväl så länge, min bror.
Strax därpå lät han hästen stanna framför de Mouy.
— Min vän, sade han åt denne, kalla på en av dina kamrater och låt honom fortsätta vakten. Hjälp stalldrängen att sadla av hästen, tag sedan sadeln på huvudet och bär den till guldsmeden. Det är ett broderi som han inte fick färdigt till i dag. Kom sedan upp till mig och ge mig besked.
De Mouy skyndade sig att lyda, ty hertigen av Alencon hade försvunnit från fönstret och det var tydligt, att han fattat någon misstanke.
Han hade också knappt gått därifrån, förrän hertigen visade sig. En riktig schweizare hade nu intagit de Mouys plats.
D'Alencon såg uppmärksamt på den nye vaktposten, vände sig därpå om mot Henrik och frågade. gade. — Det var inte med den här karlen som ni talade nyss, inte sant, min bror?
— Nej, den andre var en karl från min hemtrakt som jag skaffat plats bland schweizarna. Jag skickade bort honom i ett ärende.
— Jaså, sade hertigen som om detta svar tillfredsställde honom. Och hur står det till med Margareta.
— Jag skall just gå och fråga henne.
— Ni har således inte träffat henne sedan i går!
— Nej. Jag infann mig hos henne framemot elvatiden i går kväll, men Gilonne sade mig att hon var trött och att hon redan sov.
