Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/295

Den här sidan har korrekturlästs
289

som mot hans vilja blixtrat till, hör på mig: Jag är räddad, jag är katolik, jag är Margaretas gemål, jag är kung Karls svåger, jag är måg till min svärmor Katarina. Inför dessa omständigheter har jag tänkt på mina utsikter, men också på mina plikter.

— Men, ers majestät, återtog de Mouy, vad skall man tro? Man har sagt mig att ert äktenskap visst inte är fullbordat, man har sagt mig att ert hjärta är fritt och att Katarinas hat…

— Förtal, idel förtal, avbröt honom béarnaren livligt. Man har skamligt fört er bakom ljuset, min vän. Den kära Margareta är visst min maka, och Katarina är min svärmor. Och kung Karl IX är herre över mitt liv och mitt hjärta.

De Mouy ryste. Ett nästan föraktfullt leende flög över hans läppar.

— Således, ers majestät, sade han, är detta det svar jag skall lämna mina bröder? Jag skall således säga dem, att konungen av Navarra trycker deras hand och skänker dom sitt hjärta, som ha mördat de våra, jag skall således säga dem, att han håller på att ställa sig in hos änkedrottningen och blivit Maurevels vän.

— Käre Mouy, sade Henrik, kungen kommer strax från rådplägningen och jag skall gå och fråga honom, vilka stora händelser det är som kunnat förmå konom att inställa en så viktig sak som ett jaktparti. Farväl nu, gör som jag, min vän, överge politiken, vänd tillbaka till konungen och gå i mässan.

Därmed förde eller snarare sköt han den unge mannen tillbaka ut i förrummet. De Mouys överraskning och häpnad var nu nära att övergå till raseri.

Han hade knappt stängt dörren efter sig förrän han alldeles utom sig kramade ihop sin hatt, kas-

19. Drottning Margot.