294
dvala medan han helt högdraget förklarar att kungadömet Navarra bara är ett tomt namn. Hos Henrik av Béarn har ni ingenting att vänta, hos mig finner ni en värja och ett namn. Frans av Alencon, prins av blodet, beskyddar alla sina vänner eller sina sammansvurna, hur ni nu vill kalla det. Nåväl, vad säger ni om detta erbjudande, herr de Mouy?
— Det bländar mig, ers höghet.
— Nåja, de Mouy, det finns många hinder att övervinna. Visa er därför inte alltför fordrande och gör inte alltför stora svårigheter gentemot en kungason och en konungs bror, som kommer er till mötes.
— Ers höghet, saken skulle redan vara avgjord om jag bara ensam kunde bestämma. Men nu ha vi ett råd, och hur lysande anbudet än är, kanske just på grund av detta, kan det hända att partiets ledare inte gå in därpå utan villkor.
— Det är en annan sak. Ert svar vittnar om ärlighet och klokhet. Av det sätt, varpå jag gått till väga, de Mouy, bör ni kunna döma om min trovärdighet. Behandla mig därför som en man som man högaktar och inte som en prins som man smickrar. Säg mig, de Mouy, har jag några utsikter?
— Eftersom ers höghet önskar veta det, kan jag uppriktigt säga, att ers höghet har alla utsikter, eftersom konungen av Navarra har avvisat de erbjudanden jag gjort honom. Men jag upprepar, ers höghet, att det är alldeles ofrånkomligt, att jag först talar med våra ledare.
— Gör det då, sade hertigen. Men när kan jag få svar?
De Mouy såg på prinsen unden tystnad. Därpå tycktes han ha fattat sitt beslut och sade.
— Ers majestät, ge mig er hand. Jag måste ha denna hand av en prins av blodet för att kunna vara säker på att jag inte blir förrådd.
