302
— Vad betyder det… jag har gott om tid.
— Och framför allt verkar alltsammans högst otroligt.
— Berätta ändå. Jag är förfärligt lättrogen.
— Ers majestät befaller?
— Ja, det gör jag, om det är nödvändigt.
— Jag lyder. I går kväll superade vi hos mäster La Hurière.
— Men tala först om, inföll Margareta med en naturlighet, som ej verkade det minsta låtsad, vad mäster La Hurière är för en person.
— Mäster La Hurière, svarade La Mole och såg åter på Margareta med samma tvivlande blick som förut, är värden på värdshuset Vackra Stjärnan vid Rue de l'Arbre-Sec.
— Jaså. Jag kan se det härifrån… Ni superade således tillsammans med er vän Coconnas, eller hur?
— Ja, madame, det var tillsammans med min vän Coconnas. Då kom en karl in och lämnade oss var sin biljett.
— Voro de likadana? frågade Margareta.
— Ja, precis likadana.
— Och de innehöllo?
— Endast en enda rad:
»Ni är väntad vid Rue Saint-Antoine mitt emot Rue de Jouy.»
— Var det ingen underskrift? frågade Margareta vidare.
— Nej, det var det inte. Men i stället stod där tre ord, tre förtjusande ord, som tre gånger lovade samma sak, det vill säga en tredubbel lycka.
— Vilka tre ord var det?
— Eros, Cupido, Amor.
— Sannerligen, det var tre vackra namn. Och höllo de vad de lovade?
— Åh, mycket mer, madame, hundra gånger mer, utropade La Mole entusiastiskt.
