304
vid hans kappa slogs upp och en del hål syntes gapa på hans livrock.
— Men ni har ju blivit riktigt illa tilltygad, utbrast Margareta.
— Ja, det är just rätta ordet, svarade La Mole, belåten med att kunna vända sitt missöde till fördel för sig själv. Se bara, madame.
— Varför bytte ni inte om livrock i Louvren, då ni kom hem? frågade Margareta.
— Det var någon i mitt rum, svarade La Mole.
— Vad nu, var det någon i ert rum, utbrast Margareta förvånad. Vem då?
— Hans höghet.
— Tyst, avbröt honom Margareta.
Han lydde genast.
— Qui ad lecticam meam stant? frågade hon. (Vilka stå vid min bärstol.)
— Duo pueri et unus eques (Två pager och en väpnare).
— Optime, barbari, sade hon, dic Moles quem inveneris in cubiculo tuo? (Gott, det är barbarer. Säg, La Mole, vem fann du i ditt rum?)
— Franciscum ducem. (Hertig Frans.)
— Agentem? (Vad gjorde han?)
— Nescio quid. (Jag vet inte.)
— Quo cum? (Vem var med honom?)
— Cum ignoto. (En okänd.)
— Det var besynnerligt, sade Margareta. Ni har således inte kunnat få tag i Coconnas, fortfor hon, tydligen utan att tänka på vad hon sade.
— Jag är också högst orolig, såsom jag nyss hade den äran säga ers majestät.
— Nå, jag vill inte hindra er längre i era efterforskningar, sade Margareta leende, men jag vet inte hur det kommer sig att jag har för mig att
