Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/334

Den här sidan har korrekturlästs

328

ändå inte har förstått allt! Vet ni, La Mole, att hertigen av Alercon skulle döda er i morgon dag med egen hand, om han finge reda på att ni har varit här i kväll, vid mina fötter, och att jag i stället för att jaga bort er säger till er: Stanna där ni är, La Mole, ty jag älskar er, min vackre kavaljer. Hörde ni? Jag älskar er! Nåväl, jag upprepar det ännu en gång, han skulle döda er!

— Store Gud! utropade La Mole och såg förfärad på Margareta, skulle det vara möjligt!

— Allting är möjligt, min vän, i vår tid och vid detta hov. Hör nu ett enda ord. Det var inte till mig herr de Mouy ämnade sig, när han i kväll kom klädd i en likadan kappa som ni har. Han ämnade sig till hertigen av Alencon. Men jag som inte var förberedd därpå, jag tog honom för er och förde in honom hit och talade till honom som om det vore ni. Han känner vår hemlighet, La Mole, och det gäller därför att behandla honom klokt

— Jag vill hellre döda honom, sade La Mole. Det går fortare och är mycket säkrare.

— Men jag, min vackre kavaljer, sade drottningen, jag tycker mera om att han får leva och att ni får veta allt, ty hans liv är inte blott till gagn för oss, det är nödvändigt. Hör nu på och tänk noga över edra ord innan ni svarar: älskar ni mig tillräckligt, La Mole, för att bli glad, om jag skulle bli en verklig drottning, det vill säga en härskarinna över ett verkligt kungarike?

— Ack, ers majestät, jag älskar er nog för att önska allt vad ni önskar, även om denna önskan skulle innebära mitt livs olycka.

— Nåväl, vill ni hjälpa mig att förverkliga denna önskan, som kommer er att göra er ännu lyckligare?

— Ack, jag kommer att förlora er, utropade La Mole och dolde huvudet i händerna.