Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/338

Den här sidan har korrekturlästs

332

bära det huvud, som var bestämt för en så ljuv framtid.

Emellertid sjönk hans huvud dock ibland ned mot bröstet, hans kind bleknade och allvarliga tankar plöjde fåror i den förr så glättige, nu så lycklige unge mannens panna.