Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/56

Den här sidan har korrekturlästs

50

bara för att kunna stå till er tjänst. Så fort jag hör hertigens av Guise namn nämnas, skyndar jag till. Varmed kan jag stå till tjänst?

— Aha, det namnet tycks ha en magisk klang… förut var han oförskämd, nu kryper han. Guds död, mäster… mäster… vad heter du?

— Mäster La Hurière, svarade värdshusvärden och bugade sig.

— Nåväl, mäster La Hurière, tror du, att min arm är mindre kraftig än hertigens av Guise, som förmått göra dig så artig?

— Nej, herr greve, men den är inte så lång, svarade La Hurière. För resten, tillade han, måste det erkännas, att vår Henrik är alla parisares avgud.

— Vilken Henrik? frågade la Mole.

— Jag vet bara en, svarade värdshusvärden.

— Vilken då?

— Henrik av Guise.

— Ursäkta, min vän, det finns en till som jag råder er att inte tala illa om, Henrik av Navarra, för att inte tala om Henrik av Conde, som också är en stor man.

— Dem känner jag inte, svarade värden.

— Men det gör jag, sade la Mole, och som jag kommit hit för att uppsöka kung Henrik av Navarra, råder jag er att inte tala illa om honom, så att jag hör det.

Värdshusvärden svarade ej, utan nöjde sig med att helt lätt röra vid sin mössa samt fortsatte att fjäska för Coconnas.

— Herr greven talade om hertigen av Guise. Herr greven är mycket lycklig och har helt säkert kommit hit för att vara med om…

— Om vad då? frågade Coconnas.

— Festen, svarade värden med ett egendomligt leende.

— Ni borde säga festerna, ty hela Paris frossar