56
de Mouys far, kommer sonen att slå två flugor i en smäll.
— Förlåt, sade La Mole och vände sig till soldaten, sade ni inte, att den där officeren var herr de Mouy?
— Jo, svarade soldaten.
— Och att de som följde honom voro…
— Voro hugenotter. Jo, det sade jag.
— Tack, sade de La Mole utan att låtsas märka den föraktfulla ton, i vilken soldaten talat om hugenotterna. Det var allt vad jag ville veta.
Därpå begav han sig genast till anföraren för ryttartruppen.
— Min herre, sade han till denne, jag har nyss hört, att ni är herr de Mouy.
— Ja, det är jag, svarade officeren artigt.
— Ert namn, som är allmänt bekant bland de troende, ger mig mod att vända mig till er för att be er om en tjänst.
— Vilken? Men säg mig först vem jag har den äran att tala med.
— Med greve Lerac de La Mole.
De båda unga männen bugade sig för varandra
— Jag är idel öra, herr greve, sade de Mouy.
— Jag kommer just från Aix och har med mig ett brev från guvernören i Provence. Detta brev är adresserat till kungen av Navarra och innehåller viktiga och brådskande nyheter. Hur skall jag bära mig åt för att kunna lämna fram detta brev till honom? Hur skall jag bära mig åt för att komma in i Louvren?
— Ingenting är lättare än att komma in i Louvren, svarade de Mouy. Jag är emellertid rädd för att kungen av Navarra är alltför upptagen just nu för att kunna ta emot er. Men det gör detsamma, om ni bara vill följa med mig, skall jag föra er till hans gemak. Resten blir er egen sak.
