62
ivrig på att få en stekt höna på Vackra Stjärnan. Vad mig beträffar, så dör jag snart av hunger.
— Nåväl, herr de Coconnas, i så fall har ni ett utmärkt tillfälle att omsätta era principer om dygden i praktiken och bevisa halten av er beundran för Plutarkus, ty denne store författare säger på ett ställe: »Det är bra att vänja själen vid smärta och magen vid hunger…» Prepon esti ten psychän odunä ton dé gastera semon askein.
— Vad nu, kan ni grekiska? utbrast Coconnas häpen.
— Ja visst, svarade La Mole. Min lärare har lärt mig det.
— Guds död, greve, då är er lycka gjord. Ni skriver vers tillsammans med kung Karl IX och talar grekiska med drottning Margareta.
— För att inte tala om, inföll La Mole skrattande, att jag talar gascogniska med kungen av Navarra.
I detta ögonblick öppnades en dörr vid den ända av galleriet, som låg intill kungens rum, man hörde ljudet av steg och en skugga närmade sig. Skuggan blev en gestalt, och denna gestalt visade sig vara herr de Bessme.
Han betraktade de båda unga männen för att känna igen den han sökte och gjorde ett tecken åt Coconnas att följa honom.
Coconnas tog med en åtbörd avsked av de La Mole.
De Bessme förde Coconnas med sig till yttersta ändan av galleriet, öppnade en dörr och gick fram till en trappa.
Där stannade han och såg sig omkring.
— Herr de Gugonnas, sade han därpå, var bor ni?
— I värdshuset Vackra Stjärnan vid Rue de l'Arbre-Sec.
