76
— Ventre-Saint-gris, mäster René, sade Henrik, ni har rätt, men min mor, som också hörde till era kunder, rekommenderade er i min åtanke, mäster René. Kom och hälsa på mig i min våning i morgon eller i övermorgon och tag med er era bästa parfymer.
I detta ögonblick kunde hertiginnan av Lothringen ej hålla sig längre, trots de förtvivlade ansträngningar hon gjorde att behärska sig, utan brast ut i snyftningar.
Henrik inte ens vände sig om.
— Claude, utbrast Margareta och skyndade fram till sin syster, hur är det med er?
— Ingenting, sade Katarina, och placerade sig mellan de båda systrarna, det är bara ett av hennes vanliga nervösa anfall.
Ännu en gång kramade hon sin äldsta dotters arm, och detta ännu hårdare än förut. Därpå vände hon sig om mot den yngre dottern och sade:
— Nå, Margot, hörde ni inte att jag bad er draga er tillbaka? Om det inte är tillräckligt, måste jag befalla er.
— Förlåt, madame, svarade Margareta blek och darrande. Jag önskar ers majestät en god natt.
— Jag hoppas att er önskan må bli uppfylld.
Det uppstod en stunds tystnad, under vilken Katarina fixerade hertiginnan av Lothringen, vilken stod tyst med sammanknäppta händer och såg på sin mor.
Henrik vände ryggen till, men gav akt på hela scenen genom en spegel, under det han låtsades frisera sina mustascher med en pomada, som René nyss givit honom.
— Och ni, Henrik, sade Katarina, tänker ni fortfarande gå ut?
— Javisst, det var sant, utbrast kungen av Navarra. Herregud, jag höll på att glömma, att her-
