Med Alexander von Humboldt gick den naturforskningsperiod, som omfattar nittonde århundradets förra del, till ända. Många af de riktningar, som under århundradets senare del skulle fullföljas, hade emellertid redan angifvits af yngre vetenskapsmän och forskare, men detta oaktadt kvarstår alltid Humboldts verksamhet som det mest lysande exempel på uppfattning och behandling af världsalltet som helhet. De fortskridande upptäckterna ha naturligtvis rättat mycket, som på Humboldts tid endast var ofullständigt bekant, och ställt allt i en annan dager och i ett annat sammanhang, men kulturens och statslifvets utveckling i vetenskapligt, industriellt och ekonomiskt afseende under århundradets senare del har i det hela icke jäfvat Humboldts ofvan anförda profetiska ord, som han uttalade redan vid slutet af århundradets först tredjedel.
* * *
För att uppmuntra den inhemska industrien kom Napoleon på den tanken att vid en af de fester, som på våren 1806 skulle gifvas till minne af föregående års fälttåg, föranstalta en utställning af denna industris alster, och den 1 maj öppnades också denna utställning på platsen framför Invalidhotellet i för detta ändamål uppsatta tält. Om denna utställning också företrädesvis synes ha omfattat konstindustriella alster, utgjorde den likväl äfven ett vältaligt vittnesbörd om hvad det adertonde århundradet redan uträttat på teknikens område, sedan maskiner för massproduktion börjat komma i bruk och ersätta arbetaren, som endast handterar ett enda verktyg och med några handgrepp, schablonmässigt, om också med öfverlägsen fullkomlighet, förfärdigar uteslutande en enda liten del af den åsyftade färdiga varan.
På intet område framträdde dessa framsteg tydligare än på garn- och väfnadstillverkningens. Inom denna manufakturgren hade förra århundradets uppfinningar af spinn- och väfmaskiner och deras förbättringar, allt ifrån den stund då de för sitt drifvande började tillgodogöra sig James Watts 1783 förbättrade ångmaskin, med den uppblomstrande bomullsindustrien åstadkommit en fullständig omhvälfning i tillverkningens teknik och kraf, liksom den äfven skapade nya lagar för de arbetande klassernas lif, skapade grupper af alldeles nya industrier, som dittills varit obekanta, tillämpade århundradets vetenskapliga eröfringar, använde de fysiska krafterna i sin tjänst och på kort tid vann det välde öfver penningar och handel, som det nittonde århundradet så kännbart erfor, då på norra Amerikas slagfält broder reste sig mot broder och genomdränkte marken med blod. “Icke de öfverhetspersoner”, säger Draper, “åt hvilka kontinenten anförtrott sin historia och som yfdes på gatorna i dess städer, utan medlemmar af de lägre klasserna ha vi att tacka för denna utveckling, som är enastående i kulturhistorien.”
I folkens lefnadsvanor måste en dylik utveckling införa de största förändringar, och i “Politische Journal” för januari 1811 beklagar sig också en samtida statsman bettert häröfver. “För 50 år sedan”, utbrister han, “såg man ingen borgarhustru, än mindre en bondhustru, som till sin dagliga dräkt skulle ha burit bomullstyg. Borgare- och köpmanshustrurna buro ylletyg, camelott, bergan, sagadis, nunnetyg, brokig tryckt flanell, brokigt tryckt linne; i Sachsen
