Kriget med Frankrike och kontinentalspärrningen utöfvade icke stort inflytande på den engelska bomullsindustrien, men efter kontinentalblockadens häfvande och sedan freden återställts, började likväl bomullsindustriens framsteg på den europeiska kontinenten göra den engelska industrien något afbräck, hvarjämte de olyckliga handelskriserna 1818 och 1819 utöfvade sitt skadliga inflytande. Allehanda oroligheter uppstodo, arbetsvägran började spela en roll, och småningom mognade den förskräckliga krisen af 1827, som drabbade England hårdare än något annat land. Efter detta slag steg bomullsindustrien i England åter, 1836 nådde utförseln af bomullsvaror ett värde af 18,482,586 pund sterling. Redan de båda följande åren inställde sig åter en kris, och det visade sig, att produktionen af bomullsvaror vida öfverstigit efterfrågan. Arbetare afskedades, fabriker stängdes eller inskränkte sin tillverkning; många fabrikanter gjorde konkurs; 1840 voro i Manchester 10,000 familjer brödlösa, 1,000 hus stodo tomma, och i Lancashire saknade 400,000 människor arbete. Vid denna tidpunkt råkade bomullsfabrikerna i händerna på några få rika fabrikanter, och, för att råga måttet af elände, inträdde 1842 missväxt. Den engelska bomullsfabrikationen började nu aftaga i jämförelse med sin förra storhet, och dess framsteg blefvo efter för den kontinentala bomullsindustriens lifliga tillväxt. År 1857 visade sig, att Englands andel i hela bomullsförbrukningen från 1847 sjunkit med 5 procent, medan kontinentens andel stigit med 4 procent. Året därpå började man i England också inse de stora fördelar, som man gifvit amerikanerna genom råbomullsinförseln, hvilken slutligen steg till 1,000 millioner skålpund och därutöfver, medan införseln från andra länder var obetydlig. Till följd af de farhågor detta förhållande ingaf, började man också se sig om efter andra länder, i hvilka bomull odlades eller kunde odlas, och att farhågorna voro berättigade, visade sig, då England vid utbrottet af det nordamerikanska inbördeskriget plötsligt såg sig beröfvadt tillgången på råämne. De amerikanska nordstaterna utförde blott små kvantiteter bomull, och denna ringa utförsel hindrades af sydstaterna, hvilka därmed trodde sig kunna förmå England och Frankrike att ingripa till deras förmån, medan deras hamnar blockerades, så att utförseln äfven därifrån afstannade. Följderna af den brist på råbomull, som härigenom plötsligt inträdde, var, att priset på bomull steg med tre eller fyra gånger sitt vanliga pris, att fabrikerna måste inställa sin verksamhet och att 125 etablissement gingo under med ett skuldbelopp af 16 millioner pund sterling. Man beräknar i England den förlust af kapital och uteblifven arbetsförtjänst, som sålunda vållades under åren 1862 till 1866, till 1,068—1,335 millioner kronor, och för att någorlunda afhjälpa den värsta nöden bland de brödlöse fabriksarbetarne tillskötos nära 59 millioner kronor.
*
Napoleons skarpa blick undgick icke den betydelse linneväfnadsindustrien och linodlingen hade gent emot bomullsindustrien, hvarför han också önskade, att ett sätt måtte uppfinnas att medelst maskin förarbeta linet, enär därigenom möjligheten bereddes till dess konkurrens med bomullen. För att framkalla en uppfinning, som skulle kunna sätta linet i stånd härtill, utfäste han ett pris af en million francs för den maskinkonstruktion, som tilläte att spinna
