i Lyon utrota den blomstrande sidenindustri, som vid revolutionens början drefs därstädes. Vid århundradets slut hade sidenfabrikanterna själfva förstört sina få återstående väfstolar och arbetarne flytt från staden undan direktoriets hämnd för stadens resning mot dess usla regering. Det nittonde århundradet skulle gry vid den på nytt uppstående lyonska sidenindustriens vagga, och sedan Napoleon med kraft och omsorg utplånat spåren efter den föregående vanvettiga förstöringen och kommit fabrikanter och arbetare till hjälp, skulle den uppåtsträfvande sidenindustrien genom uppfinnaren Jacquards skapelser taga ett uppsving, som förlänade den en stor öfvervikt öfver utlandets likartade manufakturer.
Joseph Marie Jacquard föddes i Lyon den 7 juli 1752, där hans far var ägare af flera väfstolar för siden med brochering i guld och silfver och i färger. Allt det besvär och obehag, som orsakades af de otympliga anordningarna för att passa de olika mönstren, gat den unge Jacquard anledning till att söka uttänka något sätt, hvarpå dessa anordningar skulle kunna förenklas.
Revolutionen föranledde emellertid Jacquards ruin, och själf var han nära att bli ett af dess offer, men efter dess slut fann han för sina idéer uppmuntran hos två fabrikanter i Lyon, Pernon och Grand, och 1801 kunde han i Paris utställa sin första maskin till mönstrens anordnande vid väfvande af façoneradt siden. Hans maskin började införas i Lyons fabriker och väckte beundran genom sina prestationer. Plötsligt erhöll Jacquard af Rhöneprefekten befallning att med sina maskiner begifva sig till Paris. Utan att ana hvad denna befallning innebar och utan att erhålla förklaring på densamma anträdde Jacquard, uppfylld af ångest, sin resa. I Paris fördes han till Conservatoire des arts et métiers och anmodades att därstädes sätta sin maskin i gång. Då han fått densamma uppställd och i ordning, trädde en dag två män, Carnot och Napoleon, då ännu endast förste konsul, fram till hans väfstol, och Carnot sade till den bestörte Jacquard: “Det är således du, som påstår dig kunna utföra en sak, som det icke tillhör människor att göra, det vill säga, göra en knut på en spänd tråd!” Jacquard, som i denna stund var alldeles oförmögen att gifva ett passande svar, satte sin väfstol i gång och visade därmed på det mest öfvertygande sättet, att hans verk alldeles icke var ett opraktiskt hjärnspöke. “Då bröt”, säger Grothe, “den man, på hvilken vid denna tid världens blickar hvilade, sin tystnad, närmade sig väfstolen och beundrade dess snillrika kombination. Bonaparte lofordade mästaren Jacquard, lofvade honom sitt understöd — och höll örd:”
Jacquard blef medlem af Conservatoire, hvars föreståndare, Molard, var en man med öppen blick för snillrika idéer, hvars aflägsnande efter restaurationen kännbart hämmat och skadat Frankrikes industri. Nu kunde han i lugn och ro ägna sig åt att förbättra och fullkomna sin idé och studera modellerna i Conservatoire, och sedan han omsider konstruerat sin berömda väfstol med nålar, hakar och väfbommar och sörjt för dess regelbundna gång samt upplöst det på papperet tecknade mönstret i en rad kort med hål, som motsvarade nålarne, sammankallade Molard alla auktoriteter i Paris för att visa dem denna maskins underbara gång och förskaffa densamma deras erkännande. Jacquard återvände därpå till Lyon och fann i Camille Pernon en man, som öfvertog hans
