Äfven Frankrikes arméer hade undergått en förändring, i den mån kriget förändrat karaktär och från försvarskrig, en frivillig kamp för oberoende, för hem och härd, blifvit eröfringskrig och därigenom en uppgift för yrkessoldaten, hvilken, sedan han väl ingått i armén, stannat kvar i densamma af smak, af ärelystnad, på grund af omöjligheten att återvända till sin hembygd och lefva därstädes.
.jpg)
NAPOLEON BONAPARTE.
Efter porträtt på Gripsholm.
Åt denna eröfrande armé hade revolutionen i Frankrike sörjt för just en
sådan rekrytering, som bäst passade den. Bondsonen, som tagits till soldat, skulle
då han återkom, finna sitt hem öfvertaget af den broder, som befriats från tjänsten,
och flickorna gifta; han hade således ingen annan utväg än att stanna vid
regementet och söka vinna befordran. I brist på yrken och handel hade den fattiga
befolkningen i städerna ingen annan framtid än kriget, och denna framtid var
också den enda, som passade för de otyglade vanorna, för de ärelystna
drömmarne, för det behof af våldsamma förnimmelser, som revolutionen utvecklat.
För småborgarnes och i synnerhet landtadelns söner, som undgått proskriptionerna,
hade armén varit en tillflykt undan skräckväldet; nu blef den deras existensmedel,
deras enda utsikt att återställa sin förmögenhet. Alla dessa unga män lefde
