tåla ständiga genommarscher och underkasta sig oupphörliga rekvisitioner. Napoleon sade själf, att han “dragit en milliard ur Preussen.”
Men ur öfvermåttet af de olyckor, som sålunda drabbat folk och land, skulle också Preussens pånyttfödelse utgå. De män, som särskildt gjorde sig förtjänta härom, sågo orsaken till Preussens öde i den från Fredrik 1I:s dagar kvarlefvande despotismen, som under hans efterträdare upphört att vara “upplyst”; det funnes, enligt deras åsikt, för den skull ingen annan hjälp än att bryta med dess förutsättningar och idéer, enär den, hvars valspråk i Fredrik II:s mun varit: “Allt för folket, intet genom folket,” beröfvade folket både handlings- och motståndskraft. Det gällde sålunda att väcka den enskildes pliktkänsla, som förslöats, och nära på gått förlorad, att åter bringa folket till moraliskt medvetande och att återgifva det tron på sig själft och sin uppgift.
.jpg)
Den som först fattade och uttalade denna tanke, var Kants närmaste tronarfvinge,
Johann Gottlieb Fichte, född 1762, död 1814, hvilken med kraft och
