… “Baden i Aachen hade församlat ett stort antal framstående personer” o. s. v. Bland inrikes nytt läses: “Hans majestät konungen af Rom har fått sin första tand; det höga barnet skall hålla alla de löften, som hvila på dess hufvud” … "Hennes majestät kejsarinnan var icke ute i går; under aftonen gjordes musik i hennes rum” m. m.
Svårigheten att fylla tidningens åtta spalter var så stor, att redaktionen med småaktigaste noggrannhet nödgades beskrifva de ceremonier, som i senaten följdes för hvarje gång storkansleren Cambacérès hade något kejserligt meddelande att uppläsa; och sedan detta högviktiga politiska material förbrukats, återstod endast för tidningen att taga sin tillflykt till redogörelser för vetenskapliga experiment och afhandla frågan om konstruktionen af flygmaskiner och konsten att göra ballonger styrbara. Med dylika ämnen och med det krig, som kritikern Geoffroy förde mot kejsarens favoritskådespelare Talma och som gaf anledning till öppen skandal, sökte man förmå den stora allmänheten att glömma, att inga underrättelser från Ryssland anlände.
Helt och hållet obekanta kunde dock icke de olyckor, som drabbade armén, förbli; och om man också endast helt tyst vidrörde dem, gåfvo de dock anledningar till ett ränkspel, för hvilket Talleyrand och Fouché icke voro alldeles främmande, ehuru de med vanlig skicklighet förstodo hålla sig i skuggan. Napoleon hade sålunda just lämnat Moskau för att anträda sitt återtåg, då general Malets sammansvärjning utbröt.
Malet, som var en af Moreaus gamla officerare och följaktligen hatade Napoleon, befann sig vid denna tid internerad i ett “sjukhem,” som stod under polisens uppsikt. Han lyckades emellertid gäcka myndigheternas uppmärksamhet och knyta flera förbindelser, som skulle hjälpa honom i hans förehafvande. Natten mellan den 22 och 23 oktober rymde han från sjukhemmet, iklädde sig generalsuniform och begaf sig frampå morgonen till en kasern, där han lät väcka öfversten, för hvilken han förkunnade, att kejsaren aflidit och att han, Malet, af den nye kommendanten i Paris fått befallning att taga kasernen i besittning. Öfversten trodde honom och ställde sig under hans befäl, och för Malets medhjälpare lyckades det att bemäktiga sig såväl polisministern Savary som polisprefekturen utan en skymt af motstånd. Härmed var det emellertid slut med framgången. Då Malet kom till platskommendanten i Paris, general Hullin, ville denne se Malets order, en begäran som af Malet besvarades med ett pistolskott. Därpå greps Malet jämte sina medhjälpare, och hela tillställningen omintetgjordes, sedan den likväl gifvit ett talande vittnesbörd om, huru föga rotfäst kejsarens välde i själfva verket måste vara, då hans egna officerare med blind lydnad för uniformen kunke efterkomma en främmandes befallning på blotta suggestionen af Napoleons frånfälle.
I den mån hela sanningen om det ryskä fälttågets olyckliga utgång och hela vidden af de förluster, Napoleon lidit under detsamma, blefvo kända, framstod det också med allt större klarhet, att han, trots all sin energi och, allt sitt snille, icke skulle kunna godtgöra ett så förkrossande nederlag. Man började i själfva verket också inse, att Napoleons ställning måste vara förtviflad, så mycket mera som äfven från Spanien underrättelser om de franska vapnens motgångar ingingo och kejsaren såg sig nödsakad att försvaga sina arméer därstädes för att med
