honom, var blodshämndens mått rågadt, och den 9 september 1831 mördades han, då han begaf sig till kyrkan, af Petrobeys broder och brorson.
Slutligen hade konferensmakterna i den unge prins Otto af Bayern åt grekerna funnit en furste, som på sin faders, konung Ludvig I:s fordran erhöll konungatitel, hvarjämte linjen från Volo till Arta fastställdes såsom landets norra gräns och makterna garanterade ett statslån. Kreta lämnades såsom ett framtida tvistefrö i turkarnes händer, men på ett ofantligt fält af spillror, på hvilket den resande endast såg afbrända trädstubbar, med marken jämnade byar och några halfnakna kvinnor och barn, som sökte skydd bland stenhoparne, blef det den unge konungens uppgift att söka upprätta en lifskraftig stat.
* * *
Tiden efter de stora napoleonska krigens slut har för England varit en period af djupt gående omgestaltning och en öfvergång från gamla förhållanden till ett nytt tillstånd. Ingen stat hade mera ihärdigt och följdriktigt sökt bekämpa och kufva revolutionen; oceanens vågor hade beskyddat öriket för en invasion af de franska vapnen, för hvilka kontinenten dukade under, men de demokratiska läror, som uppspirat på Nordamerikas och Frankrikes mark, inträngde detta oaktadt, burna af vindarne, i det britiska statsväsendets traditionella byggnad och började lossa dess fogar. De kriser, hvilka i den franska statskroppens svagare konstitution, liksom äfven i de sydligare romanska staterna, framkallade fruktansvärda konvulsioner och hotade med dödsbringande faror, öfvervunnos emellertid af det genom en lång politisk erfarenhet uppfostrade engelska foiket icke allenast utan skada, utan bidrogo endast till att på nytt stärka folkets robusta natur.
Statens roder fördes af tories, hvilka sedan mer än en människoålder med några korta afbrott suttit vid makten. Trots det glänsande slut, som kriget omsider erhöll, bildades emellertid det kabinett, hvilket fört det, endast af medelmåttor, hvilkas hela politik i fullt samförstånd med den privilegierade aristokratien endast gick ut på att af fruktan för revolutionen upprätthålla det bestående. Premierministern, lord Liverpool, var emellertid på grund af sin godmodiga flegma långt mindre föremål för hat än lordkansleren Eldon för sitt orubbliga motstånd mot alla reformer, af hvilket slag de än vore, och utrikesministern, lord Castlereagh, för det ärelösa sätt, hvarpå han gick de absolutistiska fastlandsmakternas ärenden. Kriget var slut, men fredens välgärningar inställde sig icke; under detsamma hade Englands statsskuld vuxit till den ofantliga summan af 861 millioner pund sterling, och till det oerhörda tryck, denna skuldbörda utöfvade på folkets skatteförmåga, sällade sig nu en fruktansvärd handelskris, framkallad af en öfverspekulation, som efter kontinentalspärrningens upphäfvande öfversvämmade Europas marknader med den genom maskinernas införande underbart fullkomnade engelska industriens alster och vållade stockning i afsättningen, prisens sjunkande och hunger och nöd hos fabriksproletariatet. Nödens förfärande höjd framgår bäst af den omständigheten, att fattigvårdsafgifterna i England och Wales från 4 millioner 1801 stigit till 7 millioner är 1816; hvar elfte människa lefde af allmänt understöd. Men i fattigdomens följe skred äfven brottet, och i Leicestershire uppstod åter de s. k. luddi-
