framhöllos i ett glänsande försvarstal, hvilket gestaltade sig till de svåraste anklagelser mot Georg IV, ett ändå sämre intryck. Den ringa majoriteten af blott nio röster, hvarmed öfverhuset afgjorde frågan till klagande partens förmån, förmådde ministrarne att taga tillbaka ärendet, enär de förutsågo ett svårt nederlag i underhuset. Den 7 augusti 1821 dog emellertid drottningen af de skakningar, som processen orsakat henne, i förening med den kränkning, som tillfogades henne, att icke få deltaga i kröningsceremonien, ity att hon afvisades vid ingången till Westminster Abbey. Men på Georg IV besannades Moores ord:
— — ej båtar stort
förbannelser att tömma,
ty brott och skam dig gjort
långt mer än hat kan drömma.”
Upploppen och nöden nedifrån, skandalerna uppifrån betecknade höjdpunkten af det olyckliga tillståndet i England, och slutligen blef den börda af hat och förakt, som tyngde på ministärens skuldror, för stor till och med för Castlereagh, som i ett anfall af sinnesförvirring begick själfmord. “Politikens Werther har med en pennknif skurit af en gåspenna,” sade Byron om hans död. Men från denna stund inträdde likväl en vändning i Englands inre och yttre politik, då Canning kom till rodret och kabinettet föryngrades genom att upptaga friskare krafter.
Liksom vid sir Robert Peels namn 1823 förpliktelsen för Englands bank
knyter sig att vid anfordran göra alla sina utbetalningar i guld, så är också
den principiella omkastningen i den engelska statshushållningen knuten vid
William Huskissons namn. Han såg nämligen, att statens hela finanspolitik
befann sig på en falsk stråt och att åkerbruk, handel och näringar, för att upp-
blomstra på sådant sätt, att de kunde bära statsskuldens oerhörda börda, måste
befrias från de fjättrar, till hvilka de förut till deras skydd vidtagna åtgärderna
urartat. Han tog också de första försiktiga stegen för att från prohibitivsyste-
met öfvergå till ömsesidighetssystemet och lade också handen vid -att aflägsna
andra monopol och tvångsinrättningar. En ny tulltariff utfärdades sålunda 18253,
och lagstiftningen tillförsäkrade arbetarne fri flyttnings- och associationsrätt.
Spekulationen erhöll nya impulser, men urartade snart till svindel; till de 276
aktiebolag, som dittills funnos, kommo 1825 ytterligare 286, men före årets slut
utbröt en af de svåraste handelskriser, som England haft att genomgå. Icke
mindre än 73 banker ramlade och drogo en mängd handelshus med sig, ja, till
och med Englands bank vacklade. TI fabriksdistrikten uppstod en obeskriflig nöd,
men just denna gaf anledning till, att äfven de förhatliga spannmålslagarne an-
tastades, och jordägarne måste finna sig i, att ett maximalkvantum spannmål
under två år finge tullfritt införas.
På samma gång den första breschen sålunda öppnades i aristokratiens ekonomiska monopol, riktades äfven med förnyad kraft angreppen mot dess politiska och kyrkliga privilegier.
I själfva verket hade underhuset under tidernas lopp blifvit ett ärftligt institut åt de stora familjerna, hvilka plägade förläna säte och stämma i detsamma ät sina yngre söner. Mer än hälften af alla dess medlemmar utsågs af mindre än 15,000 valmän, och äfven af dessa senare berodde de flesta af godsägarne.
