60 millioner francs knappast förslå till att hjälpa upp alla förstörda vägar, och förstörda voro de allesammans.
Men äfven här grep förste konsulns regering in med ett eftertryck och en framgång, att hon i den berättelse, som framlades för senaten öfver de 1803 utförda arbetena, kunde framhålla, att 24 millioner francs användts till att förbättra och underhålla gamla vägar och anlägga och öppna nya, bland hvilka funnos de tre stora landsvägarne till Italien öfver Simplon, Mont Cenis och Mont Genèvre äfvensom armévägarne från Genua till Marseille, från Rennes till Brest och från Bingen till Coblentz på vänstra Rhenstranden. Dessutom var Saint-Quentins kanal i fullt arbete, Ourcqkanalen hade redan öppnats, den kanal som skulle förbinda skeppsfarten på Seine, Saône, Doubs och Rhen, var nära på fullbordad till Dole och inbragte redan staten anläggningskostnaderna, under byggnad befunno sig Rhônekanalen och andra kanaler, och träsken kring nedra Charente höllo på att torrläggas. Man inser lätt, hvilken ofantlig betydelse dessa anläggningar hade för samfärdselns underlättande, och de välsignelsebringande följderna läto icke heller vänta på sig. Landets odling utsträcktes, yrkesfliten höjdes, välmåga utbredde sig åter i alla befolkningslager, och belåtenhet, öfverflöd och lugn inställde sig af sig själfva. Ingen tid af Napoleons välde har heller varit lyckligare än dess tre första år.
Under revolutionen hade det gamla undervisningsväsendet förgåtts som ett skepp, hvilket sjunker i stormen; lärarne hade blifvit afsatta, förvisade, deporterade och proskriberade; egendomen hade konfiskerats, sålts, förstörts, och hvad staten ännu behållit hade användts till andra ändamål. De gamla läroverkens återställande var för den skull förknippadt med icke ringa svårigheter; regeringen förfogade endast öfver några gamla förfallna byggnader, som fordom varit läroverk, och några få fasta tillgångar, som ursprungligen anslagits åt en frielev eller en byskola, men numer fanns hvarken collège eller skola. Första steget till undervisningens återupprättande var en handling af fördragsamhet, ity att regeringen lät ignorantinbröderna återvända, gaf dem tillåtelse att undervisa i småbarnsskolorna och berättigade städerna att använda dem; sedermera införlifvades de med universitetet. Ännu mera gynnade regeringen de undervisande kvinnliga kongregationerna; ända till kejsardömets slut och ännu längre sysselsätta sig knappt andra än nunnor med flickornas undervisning. Tack vare samma fördragsamhet återuppstå också elementarskolor, högre skolor, pensionat och små seminarier på enskilda personers, kommunernas och biskoparnes initiativ, och allestädes tager undervisningen åter sin början.
“Nu kan man äfven tänka på att dotera densamma, och staten inbjuder härtill hela landet, kommuner så väl som enskilda, men under tiden tilldelar den försiktigtvis hvar och en sitt bestämda åliggande. Om kommunen grundar en folkskola, åligger det densamma äfven att skaffa läraren bostad, och föräldrarne äro skyldiga att betala honom; om kommunen upprättar en högre skola eller erhåller ett lyceum, åligger densamma att underhålla skolbyggnaderna, och lärjungarne, så väl hel- som halfpensionärerna, betala en afgift. På detta sätt täckas de första stora utgifterna, och staten behöfver blott tillskjuta en obetydlig bråkdel, hvilken, redan i och för sig liten, i själfva verket blir så godt som ingen, ty dess förnämsta frikostighet består i 6,400 friplatser,
