Taxis ville gärna se sin dotter såsom kronprinsessa af Sverige, och det var nära däran att kronprins Oscar om den vackra prinsessan Radziwills hand blifvit en medtäflare till prins Wilhelm af Preussen, sedermera kejsar Wilhelm I, hvilken endast med djup sorg förmådde sig att på sin faders, Fredrik Wilhelm III:s bud afstå från sitt hjärtas utkorade. Grefvinnan af Wetterstedt hade vidare sina planer att gifta bort den svenska kronprinsen med en prinsessa af Hessen-Cassel, och slutligen uppträdde äfven den från revolutionstiden bekanta madame Tallien såsom äktenskapsmäklerska för prinsessan Marianne af Nederländerna. Ingen af alla dessa planer skulle emellertid komma till utförande. I stället börjades underhandlingar om ett giftermål inom den Leuchtenbergska familjen, och på den utländska resa, kronprinsen Oscar anträdde den 9 maj 1822, förlofvade han sig med prins Eugènes dotter, prinsessan Josefina. Glädjen öfver denna förbindelse var allmän och gaf sig på mångfaldigt sätt tillkänna, vackrast måhända i Tegnérs hälsningsord:
Och södern tjusades och lade
sin blomsterduk uppå din stig.
Af allt det sköna, som han hade,
det skönsta dock det gaf han dig.
När maj har löfvat våra lindar
och vakteln slår på lummig strand,
då kommer hon med vårens vindar,
med svanorna, till Sagans land.
Prinsessan anlände till Sverige den 13 juni 1823, dit äfven drottningen, Carl XIV Johans gemål samtidigt anländt från Frankrike, där hon en längre tid vistats. De båda furstinnorna anlände på linjeskeppet “Carl XIII,” som, åtföljdt af en hel liten eskader under general-amiralen, grefve Cederströms eget befäl, afhämtat dem i Lübeck. Landstigningen skedde vid Manilla på Djurgården, och under ändlöst jubel af de med anledning häraf samlade människoskarorna, som torde ha uppgått till minst 50,000, anträddes i en af åtta hvita hästar dragen s. k. “sjuglasvagn” färden till Haga. Konungen själf och kronprinsen med en talrik stab följde till häst. Vägen togs öfver Ladugårdsgärdet, där 10,000 man paraderade. Den 19 juni skedde kronprinsessans högtidliga intåg i Stockholm, där samma dag hennes förmälning med kronprinsen Oscar skedde i storkyrkan. De följande dagarne voro en enda kedja af fester; såsom galaspektakler aflöste operorna “Titus” af Mozart och “Vestalen” af Spontini hvarandra, med en af P. A. Granberg författad prolog, “Frejas Högtid,” med musik af J. F. Berwald; ett stort fyrverkeri, stor taffel, manöver på Ladugårdsgärdet och en storartad bankett på kronprinsens födelsedag voro andra beståndsdelar i festligheternas rad. På slottet gafs äfven en stor “bal paré” för 2,000 personer. Vid detta tillfälle fick den gamle öfverceremonimästaren von Hauswolff, då han steg upp från sitt spelparti, till sin fasa se, att några af de till festen “befallde” riksdagsmännen af bondeståndet tagit sig det orådet före att likaledes fördrifva tiden med spel. “Bönder sätta sig att spela, när de få vara med en fête!” Något sådant kunde den gamle hofmannen icke smälta,
