och Barnängen[1] blir rikets tredje högskola …. Påbud utfärdas, att Aftonbladet och Läsebiblioteket skola hållas i hvarje folkskola och i hvarje politisk klubb, af hvilka en skall upprättas i hvarje by. Aftonbladet får därigenom 30,000 prenumeranter …. 1845 års tafla visar finansministern Lars Hierta inför en ‘folkvald’ riksdag af sämsta beskaffenhet. De radikales regering har gjort nöden i landet förfärlig. För att lindra den föreslår Hierta upprättande af offentliga spelhus och försäljning till England af Gotland, Carlskrona, Göteborg, Marstrand, Dannemora och Persbergs grufvor …. 1846 är äktenskapet upplöst, kvinnor tala i riksförsamlingen …. 1848 härskar fullkomlig skräckregering — Hierta lefver nu med sina rikedomar i London …. 1849 kommer ryssen. Hierta skickar en not på 50 pund sterling till understöd för försvaret, men det hjälper icke …. 1850 allmän restauration, sedan utländskt biträde hjälpt Sverige på benen igen och det gräsligt sargade landet grundligt lärt sig afsky rabulismen.”
Carl XIV Johans regering led mot sitt slut. Redan under riksdagen började riksrätten mot hans rådgifvare och fortgick under en delvis rätt bitter skriftväxling ända till den 2 juli 1842; då samtliga de anklagade frikändes. Den allmänna upphetsning, som varit rådande under riksdagen, hade till denna tid hunnit lägga sig, och den politiska stämningen hade undergått en förändring i reaktionär riktning, hvarunder jubelfesterna med anledning af Carl XIV Johans tjugufemåriga regering firades i februari och maj 1843 med stor entusiasm icke blott i hufvudstaden, utan i hela landet.
Den åldrige monarken, som redan fyllt sitt åttionde år, visade sig ännu under dessa fester i besittning af kroppskrafter, som väckte allmän förvåning. På börsen gafs bal af borgerskapet den 6 februari, till hvilken konungen hämtades från slottet och från hvilken han dit åter följdes af en fackelbärande afdelning af borgerskapets kavalleri; alla offentliga och många enskilda byggnader voro illuminerade; och då konungen, som stannat kvar på balen till klockan half tu på natten, återkommit till slottet, steg han ur sin vagn ut på borggården, där ett tjockt lager af regnblandad snö nyss hopat sig, “för att tacka och haranguera borgerskapskavalleristerna.” Den 11 maj hölls i slottskapellet stort ordenskapitel; på aftonen gafs galaspektakel i den med vaxljus eklärerade kungliga teatern, hvarvid Georg Dahlqvist deklamerade “Synen” ur Tegnérs poem “Svea” och en ny pjes af C. W. Böttiger, benämd “En majdag i Värend,” uppfördes. I juni hölls lustläger på Ladugårdsgärdet, och midsommardagen på eftermiddagen höll den gamle konungen revy i närvaro af 30,000 åskådare. Han satt i fyra timmars tid till häst och besökte särskildt hvarje regemente. Äfven under de följande dagarne deltog han i truppernas rörelser med en raskhet och ungdomlighet, som måste väcka så mycket större förvåning, som han icke visat sig till häst allt sedan 1838, då han blef kastad af hästen i närheten af Djurgårdsbron och därvid vrickade ena skuldran. “Fast han nu uppnått åttio års ålder, flög han med hängande tyglar fram och åter under flera timmars tid med sådan fart, att sviten knappast förmådde följa honom och sedermera deltog han i festerna i den s. k. ‘borgen’ på Drottningberget som om ingenting passerat.”
Befolkningens entusiasm under konungens jubelfest hade förrådt ett omslag i den allmänna meningen, som, efter allt som föregått, rent af skulle varit
- ↑ Där Lars Hierta hade inrättat en sidenfabrik och folkskola.
