Den här sidan har korrekturlästs
482
1811-1844
Med Carl XIV John utslocknade ett tidehvarf, som bildar bryggan mellan adertonde århundradets slut och nittonde århundradets nydaningar, för hvilka det både röjde mark och lade grund. “Ej öfverlefde han sig själf, men han nalkades gränsen af den tid, för hvars behof han var så rikt utrustad,” säger en hädangången svensk minnestecknare, Wilhelm Svedelius. “Hvad genom konom göras skulle, det var gjordt. I frid utslocknade han i kretsen af de käraste, som han på jorden ägde; åt dem lämnade han de tvänne kronorna med rättvis tillförsikt; inga mörka aningar för deras framtid eller Sveriges eller Norges störde den döendes lugn. Så följde honom lifvets bästa välsignelse intill slutet.”
