hertigen, den 20 erhöll Bonapartes gemål underrättelse om hvad som var å bane; trots sin likgiltighet för allt, som rörde politik, insåg hon likväl hvilket stort fel hennes gemål stod i begrepp att begå och sökte beveka honom att afstå från sitt förehafvande, men afvisades med orden: “I politiken är en död, som bör skaffa lugn, intet brott.” Den 21 mars befann man sig på Malmaison, där Bonaparte icke på något sätt frångick sina vanor och vid middagen hjärtligt skrattade åt sin gunstlings, den lille Napoleons, hans brorsons, barnsliga upptåg. Han gaf emellertid akt på sin omgifnings bekymrade ansikten, och flera gånger hörde madame de Rémusat under ett parti schack honom halfhögt upprepa Corneilles ord: “Må vi bli vänner, Cinna,” äfvensom Voltaires vers:
“Min Gud, då armen höjs att mörda mig,
befaller mig att ömka och förlåta.”
.jpg)
TRIUMFBAGEN PÅ PLACE DE L'ETOILE I PARIS.
Under tiden fördes den fångne hertigen till en af Vincennes’ löpgrafvar,
där han föll för afrättningsplutonens kulor, till sista stunden bevarande sin lugna
kallblodighet, sedan han förgäfves anhållit om ett samtal med förste konsuln.
Morgonen därpå infann sig Savary, som ledt så väl domstolens förhandlingar
som exekutionen, blek af sinnesrörelse, på Malmaison, där han omtalade hvad
som tilldragit sig och att icke ens de soldater, som verkställt afrättningen
velat, såsom eljest bruket var, taga mot hertigens klocka, nipper och
penningar. Savary har sedermera gjort sitt bästa för att rentvå sig från all skuld
i mordet på hertigen af Enghien, men om också Bonaparte ensam måste göras
ansvarig för detta brott, hvari han såsom korsikan tydligen endast såg en
