århundradet. Det lät nämligen, ännu innan krigsförklaringen utfärdats, uppbringa 1,200 franska och holländska handelsfartyg, hvilkas försäljande inbringade det mer än 200 millioner francs i prispengar. Bonaparte besvarade denna åtgärd med att låta häkta alla engelska undersåtar mellan 18 och 60 år, hvilka kunde tillhöra den engelska milisen, lade beslag på alla engelska varor och utfärdade förbud för att sälja eller köpa sådana, lät med sina trupper besätta Hannover, som var Georg III:s arfland, fördelade i sex stora läger från Hol!and till Brest den stora armé på 120,000 man, hvilken var afsedd attt operera mot England, och lät i Boulogne och angränsande hamnar förbereda allt till en landstigning i England.
*
Man kan redan nu säga, att kejsardömets armé upphörde att vara nationell för att bli cæsarisk. I själfva verket tillhör den från denna tid blott en enda man, hvars planer och afsikter den troget och lidelsefullt tjänar. Som Napoleon lefde endast genom och för kriget, måste armén också bli hans verktyg, hans tillhörighet, måste han skilja den från den öfriga nationen och allt mera göra den till en bana, som man endast öfvergaf såsom invalid eller med döden. Den “stora armén” bildades genom sammansmältningen af de tre arméer, hvilka dessförinnan i Italien, vid Donau och vid Rhen hvar och en haft en själfständig tillvaro och sin egen kåranda. Sedan senaten 1805 bemyndigade kejsaren att genom sina dekret påbjuda utskrifningarna efter behag och organisera nationalgardet, ålades det franska folket de fruktansvärdaste uppoffringar af människolif; från 1806, efter slaget vid Jena, förslog icke längre hela åldersklassen af konskriberade, utan 80,000 man af följande års klass måste uttagas; 1808 kallades 160,000 man af 1809 och 1810 års klasser under vapen; 1809 uttogos två klasser i förväg, och de tre redan befriade klasserna kallades på nytt under fanorna; efter olyckorna 1813 måste en hel armé nyskapas: till den ändan inkallades alla konskriberade, dessutom 100,000 man, som befriats eller ännu voro disponibla af 1809 till 1812 års åldersklasser, 240,000 man af 1814 års klass och 10,000 man af det s. k. hedersgardet, hvilket måste utrusta sig på egen bekostnad; ytterligare ställdes nationalgardet i tre uppbåd till kejsarens tjänst, och af detsamma uttogos 180,000 man af första uppbådet, unge män mellan tjugu och tjugusex år, hvilka förut undgått militärtjänsten dels såsom sina familjers enda stöd, dels såsom alltför svaga till sin kroppskonstitution för att kunna uthärda ett fälttågs mödor. Metternich kunde också under sitt samtal med Napoleon i Dresden 1813 säga: "Är icke er armé en i förväg borttagen människoålder? Jag har sett edra soldater, de äro barn.” Man har till ett antal af 3,153,000 man uppskattat de fransmän, som kallades i tjänst under Napoleon från 1800 till 1815, hvartill måste läggas ett minst lika stort antal, som tillhörde de främmande hjälptrupperna. Efter 1808 visste Napoleons soldater, att deras öde var att stupa för en kula eller dö i en sjukhussäng; de började också trösta sig härför med plundring, dryckenskap och utsväfningar. Magåkommor, i synnerhet tarmkatarr, anställde fruktansvärda härjningar, och under kejsardömets tio år var dödligheten fruktansvärd på slagfältet, till följd af sår eller sjukdom.
