6
kastade skapelsedogmen, blef han den egentlige grundläggaren af monismen eller enhetsläran och därmed också af en hufvudpunkt i den modärna filosofien, för så vidt som filosofien söker enheten och sammanhanget i allt och fördenskull nödvändigtvis måste vara monism.
Men de grundtankar den ensamme tänkaren i Haag tänkte voro för honom mera än blott föremål för teoretisk betraktelse. De sammansmälte med hans personliga lifsåskådning, och just det allvar, hvarmed han häfdade den vetenskapliga forskningens rätt och förmåga att bestämma lifsåskådningen, blef afgörande för hans öde och bragte honom i strid med den kyrkliga auktoriteten, som endast erkänner traditionens rätt. Därigenom erhöll också hans personliga karaktär en betydelse, som på det innerligaste sammanväfver hans lefnad med hans filosofiska verksamhet och låter den spela en icke ringa roll i striden för den fria forskningens berättigande.
II.
Under medeltiden hade ingenstädes det kring världen
spridda judiska folket nått en sådan höjd af kultur,
välstånd, vetenskap och konstflit som i Spanien
från midten af 11:te till slutet af 14:de århundradet i
skydd af mohammedanska härskares upplysta tolerans.
Sålunda kunde Ibn Gebirol, af de kristna kallad
Avicebron, i sin skrift Fons vitæ, d. v. s. “Lifvets källa“,
utveckla idén om en form och en materia, som uppen-
