16
för att rabbinerna hos myndigheterna angifvit Spinoza såsom ateist — en angifvelse som aldrig förfelat sin verkan, icke ens i det fria Holland — och med det kalvinistiska prästerskapets tillhjälp utverkat hans förvisning från Amsterdam på några månader. Huru härmed än förhåller sig, så voro i alla fall de medel Spinozas fiender uppbjudit uttömda. Han var nu oberoende, men också ensam. För att kunna lefva för sina tankar hade han brutit med sina föräldrar, sitt folk och lifvets vanliga lycka, utan att detta öde beröfvade honom hans sinnesro. Oberoendet och ensamheten bevarade Spinoza till sitt sista andedrag.
För att vara fri och kunna existera utan främmande hjälp måste Spinoza själf förtjäna sitt lifsuppehälle. En klok föreskrift i Talmud gör det till en plikt för de judiska lärde att jämte sin vetenskap lära ett handtverk eller förvärfva någon mekanisk skicklighet. Spinoza hade lärt sig konsten att slipa optiska glas och skall ha varit så skicklig häri, att hans glas voro mycket eftersökta och en hel hop kunde säljas med fördel efter hans död.
V.
De få vänner, med hvilka Spinoza förtroligt umgåtts
i Amsterdam, voro dels liktänkande judiska jämnåriga,
läkare som delade hans naturvetenskapliga intressen,
dels några till arminianerna och mennoniterna
hörande kristna. Honom närmast stodo läkaren Ludvig
