dig ångest för att hans hus skulle stormas och plundras för Spinozas skull. Men denne förblef lugn och tröstade den uppskrämde artisten med, att han, Spinoza, utan svårighet skulle kunna rättfärdiga sig angående syftet med sin resa. I alla händelser skulle han, om pöbeln ställde till minsta buller utanför huset, träda ut till folket, äfven om samma öde som de stackars bröderna de Witts förestode honom.
Samma år som Spinoza kallades till Heidelberg och gjorde sitt besök i Utrecht uppsöktes han af en tysk adelsman Ehrenfried Walther von Tschirnhausen, som för studiers skull kommit till Holland och i Amsterdam lärt känna Spinozas vänner därstädes. Tschirnhausen var anhängare af Descartes’ läror och kände sig mycket intagen af Spinozas matematiska metod i framställningen af sitt system, med hvilket Tschirnhausen fått göra bekantskap. De motsägelser mot Descartes’ läror, hvilka Spinozas filosofi innehöll, väckte emellertid hans betänkligheter, och med anledning häraf utspann sig en omfångsrik brefväxling, som mellan Spinoza och Tschirnhausen fortgick i nära två års tid till midten af juli 1676.
En af Tschirnhausens invändningar gäller, huru man skall kunna härleda de mångfaldiga, i verkligheten existerande kropparna och deras bestämda former och rörelser ur utsträckningens allmänna begrepp? I utsträckning i och för sig ligger ju hvarken form eller rörelse, och Tschirnhausen anmärker, att i denna punkt var Descartes’ ställning lyckligare än Spinozas; Descartes’ såg, att rörelsen icke kunde härledas endast af utsträckningen och antog fördenskull, att gud vid ska-
