nom; har man funnit, att hans dagliga lefnadskostnader knappast uppgingo till tolf kreutser (= 18 öre). Äfven hans dräkt säges ha varit torftig och icke bättre än den anspråkslösaste borgersman. “Rocken gör icke mannen, och hvartill tjänar ett dyrbart omhölje kring en värdelös sak?“ var Spinozas åsikt. Häremot anmärkes från annat håll med rätta, att under alla omständigheter människan var värdefullare än rocken, och framhålles, att Spinoza alldeles icke haft den fula vanan att gå illa och osnyggt klädd samt äfven hos andra klandrat en påfallande och tillgjord försummelse af det yttre. Allt slags sken var honom motbjudande, all slags lyx främmande för honom; “han var utan behof icke af fattigdom, utan af böjelse, och ville på inga villkor, att man skulle säga om honom, att han någonsin lefvat på andras bekostnad.“
Sålunda förflöt hans lif i tyst ensamhet. Större delen af dagen höll han sig på sitt rum; kände han sig trött efter långvarigt och ansträngt tänkande, gick han ned till sitt värdfolk och talade med dem om hvardagliga saker, till och med småsaker. Någon gång vederkvickte han sig med att röka en pipa tobak, och ville han unna sig någon längre hvila, fångade han spindlar, hvilka han lät strida med hvarandra, eller flugor, som han satte i spindelnät, och betraktade sedan dessa djurs strid med sådant nöje, att han stundom brast i skratt.
Hans tal var mildt och vänligt; på ett beundransvärdt sätt förstod han behärska sin lidelse. Man såg honom aldrig mycket sorgsen eller mycket glad. Sin vrede behärskade han och lät icke ens märka någon
