12
familjefar — du kunde inte se honom förgås utan skyndade till hjälp.
FALKNER.
Nej, det var inte alls så. För mig hade han gärna fått fara till helvetet, för där hörde han närmast hemma, men det var en kvinna med i spelet — hans hustru! — Du säger att fröken Berglund är vacker, men vad är det mot vad modern var på sin tid — — (i tankar) hon var skön — strålande skön. — Nå ja, hon hade bett mig om hjälp — det gällde rikedomen, som för henne var det högsta i livet — och hon hade lovat mig en kunglig belöning — inte i pengar, men på annat sätt —
HELLING
(uppfarande).
Du ljuger! Det finns ingen fläck på konsulinnan Berglunds heder!
FALKNER
(ironiskt).
Åtminstone ingen genom mig, men jag vågar påstå att förtjänsten är min! — Men låt oss återgå till historien. Bokhållaren hade trätt i breschen, och Berglund, som blivit skild från målet, gav i glädjen stor middag för sina vänner. Jag var också där, och jag hade i min västficka en biljett från värdinnan, en liten doftande — löftesrik biljett —
