17
FALKNER.
Ja, just så! Det var någon i dag som berättade att det var förlovningskalas hos Berglunds i kväll och att det är med dig fröken Berglund förlovar sig. Är det sant?
HELLING.
Det är sant! Har du något att anmärka?
FALKNER.
Vill du beblanda dig med sådant folk?
HELLING.
Familjen är ansedd och rik.
FALKNER.
Vill du sätta nya grenar på det ruttna Berglundska familjeträdet? Vill du öka antalet fysionomier i det där förskräckliga albumet?
HELLING.
Du har ett för besynnerligt sätt att se saker och ting. Man förlovar sig med en flicka, inte för att hennes släktingar äro hederligt folk, utan därför att man är kär i flickan. Är hon därtill rik, är det ju ännu ett gott skäl för förbindelsen.
(Vänligare och liksom vädjande.)
Falkner, tänk en smula på saken. Vad har jag väl för framtidsutsikter? Min far är en fattig lektor, själv är jag en stackars landskontorist med eländiga affärer och utan någon, som kan knuffa mig framåt och uppåt. Hur långt kan
2. — Efteråt!
