23
HELLING.
Nej! Inte när du bryter givna löften och begår handlingar, som kunna skada mitt anseende och fördärva hela min framtid. — Det var överenskommet, att du skulle hålla dig dold i Göteborg, tills barnet var fött. — Jag har ju betalt dyra pengar för dig där, just för att skydda mig mot folks prat och skvaller, och så kommer du hit och uppsöker mig i min bostad — om någon känt dig är skandalen färdig och jag förlorad. Begriper du inte det, människa?
ANNA
(som långsamt tagit av sig hatten och lagt den
tillsammans med den vattendrypande regnkragen på en stol
vid dörren, går några steg inåt rummet. Hon bär över
axlarna en lång smal schal, som hänger ned framför
henne, döljande gestalten. Hon är svartklädd med vit
spets om hals och ärmar).
Förr kom jag ofta hit, utan att du var rädd, att ditt anseende skulle taga skada.
HELLING
(skrattar hårt).
Det var väl också något till skillnad! Att ha en kärlekshistoria med en liten flicka och att ta emot ett stort lunsigt fruntimmer i hög grosses! Vet du, det verkar familjeidyll i den barocka genren och gör en karl förbannat löjlig!
(Anna böjer huvudet som för ett slag.)
Ja, du får förlåta, att jag är grov och hård, men det här kom över mig så oförberett, och
