29
mig, tills det är över — det gäller ju endast några dagar — för barnets skull fräls mig från det svarta vattnet, som drar mig till sig — res med mig, låt mig sitta intill dig på tåget med din kära hand i min — och var hos mig i min svåra stund!
HELLING
(förvirrad).
Älskade, jag ville säga ja, men jag kan inte! Inte i dag, förstår du. Jag är hindrad av en fest — jag menar en tillställning, där jag måste vara med — hos landshövdingens — du ser, att jag är klädd för att gå bort — det är inte för mitt nöjes skull det svär jag — men han är min förman, och han skulle taga illa upp — det kunde skada mig i tjänsten, ser du. — Käraste, i morgon kommer jag till dig, jag lovar dig det på min heder — och jag stannar hos dig, jag begär permission, skyller på en anförvants sjukdom — allt skall gå så bra, bara du är duktig nu och reser ensam.
(Tar upp en sedel ur portmonnän.)
Här har du en slant till att köpa dig lite gott på vägen.
ANNA
(reser sig upp och stöter tillbaka hans hand.
Ångestfullt).
Erik!
HELLING
(med en blick på klockan, som han behåller i handen
och under det följande ofta ser på, otåligt bedjande).
Se så, lilla vän, du måste försöka att krya på dig och ta saken kallt. Kläd på dig nu och
