32
behöver be dig därom! Du gör mig ju till en usling genom ditt motstånd. Jag vill inte vara hård mot dig, men du måste gå. Om du har en gnista verklig tillgivenhet för mig, så visa dig förståndig och stark — jag skall vara dig så gränslöst tacksam. Du förstår väl, att jag inte vill jaga ut dig — att hela mitt inre uppreser sig mot något så förfärligt. Jag vill, att du skall gå av dig själv — alldeles frivilligt, därför att du inser, att det är klokt och förnuftigt —
ANNA
(med handen på dörrhandtaget; dystert och starkt).
Erik, du vet vad det gäller för mig och barnet — vi vänta på din — befallning!
HELLING
(kämpar med sig själv; hest).
Snälla vän, du kan inte stanna — du — du — måste gå —
(Stampar i golvet och skriker.)
Så gå då för satan — gå!
ANNA
(ser på honom, öppnar dörren och störtar ut).
HELLING
(rusar ett par steg efter henne).
Stanna! — Stann —
(Hejdar sig, ett rov för häftig sinnesrörelse; svagt.)
Nej — nej —
(Stramar upp sig med en våldsam ansträngning.)
Nej!
(Kastar på sig fracken i det ridån går ned.)
